Tårar och glädje....

Efter en helt fantastisk kväll vaknar jag upp i favelan hos Bruna. Vanliga morgon rutinen... en flaska med sova juice till Anjoli. Sen somnar hon om. Bruna lägger sitt huvud på min mage. Tårar börjar rinna ner för hennes kinder. Jag frågar vad det är. Hon svarar att hon aldrig blivit omhändertagen på det här sättet. Att det är underbart. Hon känner för första gången en trygghet. Någon finns där för henne. Sen säger hon att hon tänker på dagen jag ska åka hem. Hon vill inte det. 
Jag säger att vi tar det där och då. Låt oss ta vara på den tiden som är.
Hon håller med. Men ändå säger hon. Jag ser in i hennes bruna ögon. Fan... det kommer göra ont att åka. Riktigt ont.
Men vad som händer sedan får gud visa oss. 
Jag har väldigt svårt att tänka mig att jag inte kommer återvända. Hur ska jag kunna glömma?  Hur ska jag kunna vara utan? 
Samtidigt som jag vet att det finns en person i Sverige jag måste prata med. Jag vill inte såra människor. Men jag kan inte ge vika för min egen lycka. Jag måste få känna. Leva... och vara glad åt det som händer. Visst... det kan smärta får någon annan. Förlåt... men jag har för en gångs skull fått känna.... och jag tänker fortsätta med det. Sorry. 
I morgon är det födelsedags fest hos Karen. Hon har hyrt ett takterrass på ett av dom lyxigare hotellen i Ipanema. Dags att köpa en skjorta.  Folk från hennes företag kommer vara där. Hm... känner redan nu att jag kommer känna mig malplacerad. Känner mig inte riktigt hemma i den miljön. 
Men men.... efter en timme är alla dragna så då är det lugnt:)
Kommer i och för sig känna en 7-8 personer. 
Ja livet är en fantastisk resa. Jag kunde inte drömma om att denna resa skulle bli så här.
För övrigt så har det regnat hela dagen. 
Så fuktigt... och det går inte att göra så mycket åt det. Tänk dig att du ställer en kall öl på bordet.... Den blir alldeles immigranter och det rinner kondens. Så är det här med.  Det är så varmt och fuktigt.  Så bara av att befinna sig här så rinner det om dej. Du kan inte göra något....  och det verkligen rinner. Jag har alltid med mig en extra T-shirt i ryggsäcken. Börjar bli van. 
Natti från Rio




Kommentera här: