Rio... Förför dig.

Som ni redan förstått så är jag helt såld på denna stad. 
Det är ingen idé att ha en plan för dagen. Inte för mig iallafall. I förrgår skulle jag äta lunch med några brasilianare. Karen, Angelice och Freddy. Freddy är iofs tysk. Men har bott här. 
Vi lunchade på ett av det bättre ställena i Ipanema.  Var riktigt nice. Efteråt vart det ett traditionellt eftermiddags häng hos Karen i hennes våning på Ipanema. Mer folk strömmade till från beachen och vips så var klockan 20.00 och alla började att prata om att äta.  Där sitter jag i shorts och t shirt. Känner mig inte direkt bekväm. Men gästvänligheten är stor och flera av oss börjar låna duschen och efter en timme är vi startklar.  
Till skaran ansluter James. En kille från London. Direkt från flygplatsen till Karen. Han droppar bara väskan. Sen är.han på ner på stan. 
För Freddy, James och mig slutar kvällen på ett lite suspekt ställe. Men vi trivdes. James skrattade när jag sa "Welcome to Rio. Your live is not going to be the same". 
När vi skildes åt så sa han. "Daniel.... it think you are right about that.  What a city!"
Igår var jag upp till favelan på middag igen. Jag hjälpte till med maten. 3 hela vitlökar till kycklingen. Det är en helt annan smak på vitlöken här än hemma. Mjukare smak.
Trodde det. Skulle smaka mycket starkare. Det var helt ok.
Återigen sköts det i gränden utanför. Alla som passerade polisen/militärens kontrollpanel på vägen hit visiterades. Även jag. Som nog är den enda gringon som passerar den punkten.
Känner mig inte det minsta orolig. Känns tryggt. På ett konstigt sätt.
Fast jäklar vad en AK47 låter när den avlossas  nära dig i en gränd. 
För övrigt så börjar jag få lite kläm på Portugisiska.  Anjoli som är 2 år förstår att.jag inte kan. Hon lär mig massor. Hon pekar på sajer och säger vad det heter osv. Hon är för go.
Jag längtar inte hem det minsta. Skulle kunna sitta på avsatsen här i favelan hur länge som helst. Igår hade jag ett långt samtal med grannen.  Daniel heter han med. Hans pappa bor ovanför. Och äger huset. Pappan kom och och anslöt till samtalet. 
Vi pratade om allt möjligt. Otroligt intressant att få ta del av deras tankar. Deras visioner. Daniels lillebror är en av grabbarna med geväret i gränden. Han berättade att hans bror och kompanjoner hade varit och frågat honom angående mig. Vem jag är. Vad jag gör här. Han försäkrade att allt va lugnt. Det tackar jag för.
 


Kommentera här: