Rio... Copa.. Ipanema... Favela...

Dagen går mot sitt slut. Återigen sitter jag på avsatsen i favelan och blickar ut. Copacabana  längst ner...  har Sockertoppen rakt nedanför mig. Jag tänker tillbaka på tiden här nere. Jag har nog gjort allt man inte ska som turist. Första gångs besökare. Och inte gjort det man ska. Jag har inte varit uppe vid Kristus statyn. Jag har inte besökt sockertoppen. Jag har inte gjort de klassiska turist sakerna. Jag träffade Bruna första kvällen och på den vägen är det. Jag har däremot fått sett en jäklar massa annat. Mycket annat. Vissa saker kan jag inte ens skriva om här. Jag har gjort det jag har velat göra. Umgås med dem jag vill umgås med. Vissa personer som jag trodde jag skulle träffa här i Brasilien har jag inte träffat. Jag har låtit det blivit så. Dom har inte hört av sig och inte jag till dem. Behöver inte lägga någon värdering eller liknande i det. Det är som det är.
Bruna har tagit med mig på många otroliga ställen. Som exempel åkte vi igår och hämtade Anjoli. Hennes dotter som hade varit hos en barnvakt i 2 dagar. 2 timmar i bil och det tog aldrig slut. Den ena favelan efter den andra. Det är svårt att ta in hur mycket folk det bor här och hur stort det är. Hur stor ta favelor det finns. Hur mycket vapen  och droger det finns. Det är enormt. 
Jag sitter och små ler. Vilken resa. På alla plan. Upplevelser... känslor...
Känslor... det är en hel del som kommer upp. Jag sa till Brunas vän idag när vi var ute och käkade att jag inte va beredd på det här. Jag kom hit och blev helt överrumplad av det som hände. Det har inte varit lätt för mig att finna mig i allt. Känna mig avslappnad och normal. Att gå på helst spänn i början här till att samtidigt va normal och hitta på saker som man normalt gör när man träffar någon. Och intensivt. Vi har umgåtts varje dag. 24/7. Och mitt i det är jag på semester. Och ska hinna en massa. Som jag hade tänkt. Så vart det inte. 
En sak jag noterat.är att när vi rör oss med hennes dotter,som vi oftast gör, så är allt ok. Däremot när vi hade barnvakt så upptäckte jag en sak. Kvinnor.. turister. Speciellt om det är från Europa, ger mig ibland en obehaglig blick. Typ lite avsky blandat med förakt. Som om jag skulle vara en sexturist eller något. Jag ogillar verkligen sådant drömmande. .  Dom har ingen aning. Men ok... Bruna är 29 år. Hon ser ung ut. Och det förekommer en del prostitution. Jag förstår dem. Men... tror det till större delen handlat om att de blivit bortalaget.  Alltså den typen av kvinna som dom är. 50 år, europeiskt ursprung osv. Jag har inte valt det här. Det hände. Jag gick inte efter vad jag ville ha. Vad jag söker. Tror att det är när vi gör det så blir det inte bra. När vi bara följer hjärtat, utan drömmande,  utan att följa mina önskemål, utan att följa vad jag lärt mig, utan bara låta det hända. Där och då. Med den personen det händer. Det är då det blir som det ska. För om jag hade följt vad som är bra eller bäst för mig när det gäller att välja en kvinna så hade det varit mycket enklare att hitta en i Sverige med bra inkomst osv. Men nu vart det inte så. Jag valde inte detta. Jag observerade vad som hände med mig, i mig, när jag träffade Bruna. Jag lät det bara hända. Det var något i mig som väcktes. Jag kunde inte göra något åt det. 
Hon berättade i förrgår för mig att hon bett sista året till gud om att få en man som accepterar henne och hennes barn. Här i Brasilien är du ganska körd om du har barn. Det är inte lätt att hitta en som accepterar det. Hon berättar det, och hur hon såg mig första kvällen. Hur hon tänkte. Sedan hur hon dagen efter berättar för sin väninna att det är något konstigt som hänt. Att hennes hjärta varit stäng i 6 år. Jag har bara fokuserat på mig och min familj. Inga män. Jag hade stängt av säger hon. Sedan kommer du. Något händer i mig. Något väcktes till liv igen. Sedan kommer tårarna. Ja... det är inte lätt. Ingen av oss har valt detta. Vi bor i olika världsdelar. Olika bakgrund. Olika på många sätt. Men lika på en del. Vi har en plan. Vi får se vad som händer. 
En sak som förvånade migt är faktiskt att dom källsorterar här i favelan. Och dom är noga. Inget hamnar i fel låda. Bruna har sagt åt mig flera gånger. Känns lite knepigt. Det gäller flera saker... som fimpar. Inte kasta på gatan. Även här så har jag fått onda ögat av henne. Fimpa och lägg i papperskorgen är det som gäller. 
Jag har svårt att ta in allt som varit. Allt som hänt.  
Kvällen avslutades på en av Copacabanas restauranger. 



Kommentarer:

1 Anonym:

Hej Daniel
Glad för din skull att du hittat äkta kärlek IGEN, måste vara underbart att få känna sådan magi som man aldrig trodde var möjligt.
Ja ja shit happens
Hörde du var på banan men glad att det var fel...
Bättre att focusera på kvinnor,resor å gym.
Ha det bra heeeeeeeej
P.s Mia hälsar så gott
By the way vi är drogfria jobbar å livet är underbart

Kommentera här: