Oväntat möte...

Gick ut och åt med Joakim och Jossan. Även Jockes bror var med. Vi hamnade på ett bra ställe i Botafogo (Rio de Janeiro). 
Efter någon timme gick samtalet in på barn. Anknytning. Sedan vår egen uppväxt. Vi satt i flera timmar och pratade. Plötsligt kommer an vacker kvinna fram och frågar om jag vill köpa Brownies.  Hör nere kommer de ofta fram och vill sälja allt från jordnötter till cocain. 
Jag frågade vad hon skulle ha. Fick priset och även svaret att det finns dem med marijuana och dem utan. Vilken vill du ha? 
Va fan.... 
Jag köpte 4. Gav bort en. Tänkte att jag kan äta en någon annan dag ifall jag skulle få för mig det.
Hur som så köpte kvällen fint. Djupt samtal. Härligt. Fint att vi ventilerade allihopa. Saker som kom upp. Saker som vi glömt. 
Väl när vi skiljs så går jag vidare från Jocke och Co hus. Hamnar vid en bensin mack. Köper cigg. Lite frukost osv hem. Inne på macken är det funk/hip hop som dånar. Jag ser en taxi kille med skin keps.  Frågar om han är sugen på att köra upp till Tabajaras., favelan. 
Absolut... no problem. Jag ler tillbaka lite förvånat. Inte vanligt att dem kör upp dit. Speciellt inte kl 4 på morgonen. Vi åker iväg. Han drar ner rutorna, höjer volymen. Funk/hip hop. Brasilianskt modell favela. Väl vid Sequira Campus, där vägen upp till favelan Tabajaras börjar stannar han till. Pratar med en annan taxi. Det står en brasiliansk man och pratar med den chauffören. En ordväxking sker och vips sitter den brasilianska mannen i vår bil. Vi drar iväg uppåt för berget.  Mannen i bak frågar på bra engelska var jag kommer ifrån. Sueco . .. sweden. . Säger jag. 
Svart är till min förvåning på svenska.
"VA fan är du från Sverige! ?". 
Ha ha... hur stor är chansen?!
Ja.. hur stor är den? 
Vi börjar prata. Han är också.från Stockholm.  
Han frågar va fysiken jag ska göra uppe i favelan? 
Jag bor här uppe svara jag. 
Är du galen säger han? Jag är halverade själv. Har varit här i Rio 11 gånger. Aldrig varit uppe här. 
Äh.. det är soft. Bara man känner grabbarna lite så. Men min fråga är... va ska du hit upp och göra? 
Han säger att han vill kolla om man kan handla kokain...
Ja det är nog minsta problemet här säger jag. Jag bor 5 meter ifrån killarna som kränger. Häng på mig kan jag presentera dig så kan du gå själv sedan. 
Sagt och gjort. Jag lämnar mannen i deras händer. Tryggt. Ingen fara. Säger åt han att göra den han ska och sedan bara gå samma väg han kom. Lugnt... inget springa eller så. 
Dagen efter när jag är på väg mot gymmet går jag ut från huset. Grabbarna ler och säger.ä: Daniel... ger mig tummen upp. Mannen måste ha handlat mycket tänker jag. 
Det kanske låter sjukt. Overkligt.  Rent av omoraliskt fel. 
Men... här är jag gäst. Jag går på nåder här. Och mannen hade hittat det han sökte i närmsta gathörn. Men... till ett högre pris. Och mycket dålig kvalité.  Det hör till vardagen. Det är i bilden hela tiden här. Brasilien är världens största kokain konsument. Det flödar här. Och då menar jag verkligen flödar. 
Du väljer själv. Ja... eller nej. 
Jag har valt bort det. Vill ta del av Brasilien på  alla sätt. Då innebär det att ha grabbarna i gränden. Så är det. Jag dömmer ingen. Alla vill få en dräglig vardag. 
Man ska veta det att här är det lika ställt som ett inbördeskrig mellan favelorna. Och folket i stan. Dom ljusa brasilianaren.  Dom som är lite finare,  rikare. 
Men se det så här: Vem äger stan? Dom ljusa kan inte gå in i en favela. En brasse från en favela kan inte gå in i en annan. Då blir dem skjutna. Därför är folk förvånade att jag bor här. Att jag rör mig här. Men jag tillhör inget av det. Jag är en gringo. Mest kända Gringon i favelan sa Bruna idag. 
Kanske är det så. 
Hur som... folket i favelorna däremot... dom går ner på stan. Dom äger stranden. Dom rör sig hur dom vill.
Vem äger staden? Vem är fånge i sitt eget land?
Mm.... tål att tänka på. Inte ens polisen/militären går in här hur dom vill. Dom har sin utpost efter vägen upp. Men det är också det enda. Det är ett spel för galleriet. En falsk trygghet.
Från det ena till det andra så sköts det utanför i morse igen. Men jag reagerar inte direkt på det. Vi vaknade till. Tittade på varann. Log och somnade om. 
Skum vardag tänkte jag. Mycket skum. 
Nedan... favelan Tabajaras sett från takterrass på Copacabana. 

Kommentera här: