Sista pusselbiten på plats


Äntligen! Nu först börjar en känsla av att jag ska resa infinna sig. Lagom pirrande blandat med en stor förväntan.  
Weiiii!  
Sista arbetsdagen på ett bra tag avslutad. Bygget vinterstövlar med allt vad det innebär. Presseningar på varven och allt täckt på backen. 
Var inte många själar där idag.  Bara eldsjälarna som jobba in i det sista. 
Är enormt tacksam över att få arbeta på just denna byggnation. Bra gäng. Bra ledning. Grym kranförare. Anledningarna är många. 
Har fått intressanta erbjudanden på olika plan i livet sista veckan. Ett har med ett HVB Hem att göra. Känner att jag inte vill ändra på mitt arbete just nu. Jag kan gå in med kunskap och kontakter mot en del. Inte mer. Man ska inte ändra på ett vinnande koncept :)
Men framför allt, jag mår så jävla bra som det är nu. No need to change.
Ja då är det julafton i morgon. Kul??? Not!!!
Det fanns en period i mitt liv då jag ringde min mamma och sa att jag skulle vara hos pappa och tvärtom bara för att ligga och softa i soffan..
Är inte mkt för julen. 
Dock är det första julen på några år som jag är hemma i Sverige så det blir till att tillbringa den med min dotter Sofia. Det är däremot kul!
Hon är för härlig att sitta och spåna med. Älskar när jag får henne att asgarva. 
Vi har bestämt att hon ska åka med mig till Indien under 2016. 
Varför?  Min upplevelse är att bara komma dit. Se hur andra har det på andra sidan kulan får ens hela perspektiv att ändras en aning. Får en helt annan känsla av tacksamhet. Plus en massa insikter och andra härliga upplevelser som endast Indien kan leverera. Vad sägs och lite kossor mitt i en stad med 12 miljoner. Eller mannen på mopeden med ca 1500 kastruller, på väg till marknaden. Tar upp ett helt körfält. 
Only in India!
Mina senaste inlägg kan sakna djupet som jag brukar ha. Men det är så det är. Svårt just nu att koppla upp mig och komma ned i varven...ner i djupet. Till det högre medvetandet. 
Kommer garanterat när jag landat i Rio, landat i mig själv. 
Till något annat. Idag tänker jag på mina vänner där ute som är kvar på andra sidan staketet som jag brukar kalla det. De som inte firar jul. De som löser på en meter extra i koppen för att döva. 
Jag vet att där bakom finns det massor av känslor. Känslor som kan va för tunga att ens känna några % av. 
Lidandet...  flera av dem har barn. Barn som inte gjort något som helst fel. Men är utan mamma eller pappa i jul. Sätt dig in i en sådan liten krabats tankar när han eller hon går och lägger sig på julen.... ingen mamma/pappa i år heller. 
En av anledningarna till att jag hela tiden försökt lösa ekvationen "Daniel" är just för min dotters skull. Vem har rätten att ta hennes pappa ifrån henne? För det var det jag gjorde när jag var ute och var aktiv. Jag lekte med hennes pappas liv. 
Vet vid ett tillfälle då jag låg på IVA efter en OD att jag bad en sköterska lyssna på vad jag ville säga till min dotter. Så hon kunde berätta det. Ifall jag skulle dö. Det var inte långt borta den gången. 
Min dotter har alltid varit den jag tänkt på vid dessa tillfällen. 
Usch... tackar gud att jag är vid liv och kan föra en kopp kaffe till munnen själv. Känna dofter.  Se det vackra runt omkring mig.
Det är ingen självklarhet. Hjärnblödning el stroke är ganska vanligt i den branchen.
Det kan även ske väldigt plötsligt. Utan inblandning av droger el dyl.
En kille på jobbet seglade ner för 3 v sedan. 
Det visade sig att han hade en tumör på hjärnan. Han hade inte en aning. 31 år.....
Så jag har en önskan om att du som läser det här tar tillvara på tiden tillsammans med nära och kära. Säg det du kanske inte sagt. Gör det du kanske inte gjort. Ge varandra en kram. I morgon kan det vara försent.
God jul på er!



Kommentera här: