Ett litet avbrott...

Det var ett tag sedan jag skrev här. Anledningarna är flera. Några av dem kan jag nämna. Några inte. 
Jag har, som några av er vet, gått lite kurser i Indien. Processa som det kallas. Jag är lite av en som gör först och tänker sedan. Processerna är kraftiga där nere. Allt skulle bli så bra... men så vart det inte. Inte direkt iallafall. Jag har åkt berg och dalbana sista 2 åren i mina mörkaste vrår. Ju mer ljus du får i dig.... ju mer skit ser du. Ju mer blir belyst. 
Det går inte att inte blunda. Finns bara en väg och det är igenom. Igenom...
Men.... nu är det skillnad. Äntligen!  Äntligen kommer frukten av det jag gått igenom sista åren.  Jag känner en enorm tacksamhet. Till allt. Till livet. Att få vakna på morgonen. Att få uppleva varje dag. Allt. Jag är så energifylld så jag nästa skäms. Ärligt, jag tror inte jag mått så här bra på 10 år... om inte längre. Kommer faktiskt inte ihåg när jag mådde så här bra. Glad, energifylld, inget som tynger mig. Men det är inte det yttre som förändrats. Mitt perspektiv på allt är det som förändrats. 
Jag går upp 04:15 varje dag. Pigg som en lärka. Grönt och ägg. Mediterar en kortas.  Kör min grej. Är på jobbet först av alla. 
Känner mig ej dränerar efter jobbet
 Nej hem och packa väskan sen ner till gymmet. 
För ett år sedan ville jag bara hem... hem till soffan. 
Kulmen på mitt mående var i augusti till november. Då var det värre än någonsin. Det som hände under den tiden var dessvärre tvunget att hända. För att jag skulle få den insikten jag fick till slut. Jag är så tacksam för den insikten. Den insikten är en av det största enskilda händelserna som förändrat mitt liv. Efter den så var det "klart"! 
Under den perioden träffade jag många härliga människor som mig, inte mådde så bra. Som hade missär som vardag. Det gör ärligt ont i mig att lämna dessa människor där dom är. Och gå vidare tillbaka där jag kom ifrån. Till dessa personer vill jag säga att ni alla har en speciell plats i mitt hjärta. Ni vet vilka ni är. Jag finns på denna sidan staketet,  om någon av er skulle få för er att titta över,  komma tillbaka till livet, så finns jag här och hjälper så mkt jag kan. 

Så... det tog ett tag innan jag bröt igenom isen och hittade rätt i allting. Men det var nära... nära att jag faktiskt inte pallade mer.
Man ska veta vad man ger sig in på. 
Jag sökte ett "awakening". Och fick ett kraftigt sådant. 
Hela min uppfattning av livet kastades omkull. Samtidigt i allt det så var jag tvungen att möta allt skit som fanns inom mig. 
Ur detta nya medvetande var jag tvungen att göra alla jäklar tabbar och misstag jag gjort i livet, en gång till för att få en insikt. Efter den insikten så dog "programmet".
Det upphörde.
Jag var tvungen att börja använda. Tvungen att gå igenom en separation, tvungen att följa dessa program i mig en gång till. Inte försöka "hålla" mig frän att göra det. Det var så jag levde tidigare..."jag får inte bla bla". 
Den jag var använde sig av dessa program. Den jag är gör det inte. Men... dom låg där och snurrade. Jag var bara tvungen att gå igenom dom igen för att se de ur ett annat medvetande.
Ja jag kommer gå in mkt djupare på.dessa bitar längre fram.
Till saken hör att en vän från USA sa till mig vid ett tillfälle:" Den Daniel som startade allt det här är inte den som kan avsluta det"... Den frasen kom till mig sista veckorna. Och den frasen gav mig en klarhet i mycket. Tack Audree. 
Det va precis det som det här handlade om.
Kram

Kommentera här: