Incheckad och klar!

Så då var det dags... Nu kan det inte bli närmare.  
Packat klart.  Allt klart. 
Sitter och softar i soffan. Nu börjar jag faktiskt våga lita på att jag kommer iväg. Jag har valt plats på planet. Från Frankfurt till Sao Paulo sitter jag i mitten av en rad av 3. Ok ändå. Alternativet va i mitten av en rad av 5. Mitt i planet. Not good. Brukar bli så att någon vid sidan av mig vill byta säte. Jag är något bredare än vanliga personer sen breder jag ut mig rätt bra när jag sover. Bästa alternativet för den bredvid är att byta säte med mig. Brukar ske ganska naturligt;)
Ner till Frankfurt vart det fönster iallafall. Älskar att flyga. Absolut bäst är starten. Just love it! Ska bli intressant att se va TAM har att erbjuda med sin Boeing 777-300. Det är Brasiliens bästa bolag så jag har höga förväntningar då det är en långflygning. 15 tim. 6 tim över vatten. Intressant ... turbulensen kan va kraftig just på den rutten. 
Till något annat. Resan till Brasilien är så menad så det finns inte. Jag får upp Brasilien överallt och har fått det sista månaderna. Ni som kanske inte förstår vad jag menar så ska jag förklara lite. Alla får vi små vägvisare i vår vardag. Men vi kanske inte ser den. Eller noterar dem. När du väl börjar göra det. Så blir livet inte bara lättare utan dessutom roligare. 
Ett exempel: Jag frågade en person igår efter eld. Det jag fick var en tändare. När jag tänder ciggaretten ser jag på tändare. ... En Brasiliansk flagga med Rio i bakgrunden.  Om vi nu skulle köra det i ett sannolikhetsprogram. Som räknar ut slumpen. Ja då kan ni tänka er själv.  Hur stor är chansen att den jag ber om har just det landets flagga på tändare. Hur stor chans är det att just jag ska fråga just den personen osv... kan du se hur vi blir guidade? Så har det varit hela tiden.... i flera månader. Hela dagarna. Pratade med en på gymmet här om dagen. Frågade vart personen kom ifrån. Rio i Brasilien var svaret. Osv osv.
Testa själv och se... hur det är i ditt liv. Bara gör ett försök. Ställ bara en fråga internt i dig själv.  Säg att du vill ha svar inom en viss tid. Var sedan väldigt lyhörd. Och du som är främmande för det här. Istället för att dömma ut det jag sagt. Gör det vara. För tänk om... tänk om? 
;)

Sista pusselbiten på plats


Äntligen! Nu först börjar en känsla av att jag ska resa infinna sig. Lagom pirrande blandat med en stor förväntan.  
Weiiii!  
Sista arbetsdagen på ett bra tag avslutad. Bygget vinterstövlar med allt vad det innebär. Presseningar på varven och allt täckt på backen. 
Var inte många själar där idag.  Bara eldsjälarna som jobba in i det sista. 
Är enormt tacksam över att få arbeta på just denna byggnation. Bra gäng. Bra ledning. Grym kranförare. Anledningarna är många. 
Har fått intressanta erbjudanden på olika plan i livet sista veckan. Ett har med ett HVB Hem att göra. Känner att jag inte vill ändra på mitt arbete just nu. Jag kan gå in med kunskap och kontakter mot en del. Inte mer. Man ska inte ändra på ett vinnande koncept :)
Men framför allt, jag mår så jävla bra som det är nu. No need to change.
Ja då är det julafton i morgon. Kul??? Not!!!
Det fanns en period i mitt liv då jag ringde min mamma och sa att jag skulle vara hos pappa och tvärtom bara för att ligga och softa i soffan..
Är inte mkt för julen. 
Dock är det första julen på några år som jag är hemma i Sverige så det blir till att tillbringa den med min dotter Sofia. Det är däremot kul!
Hon är för härlig att sitta och spåna med. Älskar när jag får henne att asgarva. 
Vi har bestämt att hon ska åka med mig till Indien under 2016. 
Varför?  Min upplevelse är att bara komma dit. Se hur andra har det på andra sidan kulan får ens hela perspektiv att ändras en aning. Får en helt annan känsla av tacksamhet. Plus en massa insikter och andra härliga upplevelser som endast Indien kan leverera. Vad sägs och lite kossor mitt i en stad med 12 miljoner. Eller mannen på mopeden med ca 1500 kastruller, på väg till marknaden. Tar upp ett helt körfält. 
Only in India!
Mina senaste inlägg kan sakna djupet som jag brukar ha. Men det är så det är. Svårt just nu att koppla upp mig och komma ned i varven...ner i djupet. Till det högre medvetandet. 
Kommer garanterat när jag landat i Rio, landat i mig själv. 
Till något annat. Idag tänker jag på mina vänner där ute som är kvar på andra sidan staketet som jag brukar kalla det. De som inte firar jul. De som löser på en meter extra i koppen för att döva. 
Jag vet att där bakom finns det massor av känslor. Känslor som kan va för tunga att ens känna några % av. 
Lidandet...  flera av dem har barn. Barn som inte gjort något som helst fel. Men är utan mamma eller pappa i jul. Sätt dig in i en sådan liten krabats tankar när han eller hon går och lägger sig på julen.... ingen mamma/pappa i år heller. 
En av anledningarna till att jag hela tiden försökt lösa ekvationen "Daniel" är just för min dotters skull. Vem har rätten att ta hennes pappa ifrån henne? För det var det jag gjorde när jag var ute och var aktiv. Jag lekte med hennes pappas liv. 
Vet vid ett tillfälle då jag låg på IVA efter en OD att jag bad en sköterska lyssna på vad jag ville säga till min dotter. Så hon kunde berätta det. Ifall jag skulle dö. Det var inte långt borta den gången. 
Min dotter har alltid varit den jag tänkt på vid dessa tillfällen. 
Usch... tackar gud att jag är vid liv och kan föra en kopp kaffe till munnen själv. Känna dofter.  Se det vackra runt omkring mig.
Det är ingen självklarhet. Hjärnblödning el stroke är ganska vanligt i den branchen.
Det kan även ske väldigt plötsligt. Utan inblandning av droger el dyl.
En kille på jobbet seglade ner för 3 v sedan. 
Det visade sig att han hade en tumör på hjärnan. Han hade inte en aning. 31 år.....
Så jag har en önskan om att du som läser det här tar tillvara på tiden tillsammans med nära och kära. Säg det du kanske inte sagt. Gör det du kanske inte gjort. Ge varandra en kram. I morgon kan det vara försent.
God jul på er!


Bara några dagar kvar...


Så då är det bara några dagar kvar till avresa. 
Jag vågar sällan hoppas för mycket.... men jag tror faktiskt jag kommer iväg.  Det känns fantastiskt. Äntligen.... 
Ett stort tack till min barndomsvän Erik. Cissi... inte minst Jocke. Cissi och Jocke som när jag behövde det som mest trodde på mig och stöttade mig. 8 v senare står jag här, klar för avfärd.
Endast passet saknas nu. Resten är omhändertaget. 
När landningsställen lyfter från svensk mark på lördag är jag den som fäller en tår..... eller flera.
Det brukar bli så. Tacksamhet en över att få påbörja resan. Resan som är en del i mitt sökande. Sökandet efter det där som jag sökt hela livet.  Något mer än det som är. Jag har sökt överallt. På olika plan i olika rum. Nu vet jag vart det är jag ska söka och jag har delvis funnit det. Bara hitta det lite djupare. Och det är det som denna resa handlar om. Jag har slutat försökt få till det som många av er andra har. Hus... en nära familj osv.  Jag har upptäckt att det inte är det som är min väg.  När jag inte följer min "väg" blir det inte bra. Nu har jag förstått mitt syfte här på kulan och jag följer den utstakad vägen. Vart den än tar mig så följer jag den. På gott och ont. 
Tänker på min dotter Sofia.... det kan inte vara lätt att ha en sökande pappa. Det har tagit mig till både fängelser och institutioner, olika världsdelar.. osv. Det är inte den där klassiska pappan jag har varit. Men jag hoppas jag har bidragit till andra bra saker i hennes liv. Det är jag ganska säker på... se bara på henne, vilken grym person hon är. Vilken målmedvetenhet.  Ja
.. jag och hennes mamma Anja har lyckats med något fint. 
Jag är inte som alla andra pappor kanske. Men jag har en erfarenhet... Ett liv fyllt av erfarenheter så inte går att köpa för pengar. 
Jag är tacksam över att hon orkar med att ha en sådan pappa. En julen i Indien. Nästa i Brasilien. .. för var det anstalter. .. eller bara borta.... eller så jobbade jag hela tiden. 
Ja... hon säger att jag är världen bästa pappa. Som hon själv sa: "Vem har rätten att säga någonting om dej som pappa mer än mig? Du är ju MIN pappa". Sant.... så sant mitt lilla troll. Det räcker härifrån och till stjärnstopp för mig. 
Nu stundar Brasilien och Rio de janeiro. 
Att träffa Camila igen känns speciellt. Vi har alltid haft en speciell relation. På någotvis. Kan inte förklara det men vi har det iallafall. Det har sin mening det med.
Det kommer bli en väldigt speciell resa det här. Det kan jag säga redan innan. 
Nu är jag på väg hem. Måndag i morgon. 
Dags att gå till bästa arbetsplatsen:)