Ju mer jag lär mig, ju mer förstår jag mitt tillstånd

Har precis avslutat boken om mentalisering. En riktigt bra bok.
Jag fick mig en ordentlig resa. I min barndom och fram tills nu. 
Har nya insikter och etiketter på saker jag inte kunde sätta namn på.
Härligt och tragiskt samtidigt.
Denna boken bör ingå i grundskolan. Om inte annat till blivande föräldrar. Den ger läsaren en möjlighet till att se sina bristande förmågor och en viss möjlighet till att få till en förändring. Önskvärt är nog att läsaren söker hjälp om det är så att det det man läser är väldigt igenkännande.
Visst, vi har alla våra stunder då vi brister i vår förmåga att mentalisera. 
Det intressanta är att jag redan nu kan föreställa mig klineterna säga: " Jaha så mina problem nu har med min barndom att göra"?
Ja.... till stor del.
Tänk dig att du har styrketränat i 20 år och har en dåligt utvecklad bröstmuskelatur. Har det med senaste månaden att göra?
Troligen har det med att du inte lärde dig träna bröst på ett korrekt sätt när du började träna.
På samma sätt har exempelvis vår oförmåga att hantera ångest, med att göra att vi troligen inte lärde oss det korrekta sättet att göra det på.
Anledningen till det kan vara olika.
Bristande förmåga hos våra föräldrar (anknytningspersoner) att kunna hjälpa oss med reglering av starka känslor osv.
Som blivande Anhörigterapeut vet jag att jag måste utveckla min förmåga att mentalisera. 
Ett sätt är att utveckla språket och på det viset kunna förfina min förmåga att dels vara tydlig men också identifiera exakt rätt känsla/tillstånd.
Jag har onekligen en spännande tid framför mig.
Kram på er!


Kommentera här: