Vi flyr... vi skapar vårt lidande.

Vi är sällan här och nu.
Vi har alla våra flyktvägar och sätt att fly.
Det finns 3 sorters lidande.
Fysiskt, psykologiskt och existensiellt.
Fysiska känner vi alla igen. Jag slår i tån och det gör ont.
Psykologiska är exempelvis när vi är kvar i en relation, trots att vi mår dåligt i den.
Det som håller oss kvar är rädslan för ensamheten eller rädslan för ditt och datt. Vi är rädda för smärta och på så sätt hamnar vi i lidande istället.
Det existensiella lidandet.
Det är när vi har alld vi drömt om. Allt är på topp. Bra jobb, familj, sommarstuga ja allt är som det ska.
MEN... vi står där ändå med en gnagande känsla av otillfredställelse.
Att något saknas. Något känns inte riktigt bra. Något är fel.
Men vad???
Det är för att vi ser oss och känner oss separerade från allt och alla.
Vi försöker lösa ett inre tillstånd med något yttre.
Det fungerar ju inte... Inte sant?
Är det inte det vi försökt med hela livet?
Lösa inre problem med någonting från det yttre?
Vi springer ifrån oss själva och nuet hela tiden.
Och när vi är i nuet så är vi så fokyserade att vi slipper känna efter.
Om vi lägger oss på sängen... vad händer?
Jo vårt sinne tar oss framåt el bakåt i tiden.
Och vi känner separation från nuet.
Ser vad vi inte har el vad v

Kommentera här: