Rädslor

Rädslor har styrt mig till stor del.
Jag har varit rädd för att vara rädd.
Jag talar om den psykologiska rädslan.
Ta ex rädsla för att tala inför en grupp människor.
Det finns ingen rädsla i själva situationen.
Bara i mitt huvud.
I mitt sinne.
För om jag blickar ut över människorna så ser jag att det är fajtuskt en skara ganska trevliga människor.
Ingen ser speciellt arg ut el har ett vapen riktat mot mig.
Varför känner jag då denna rädsla?
Risken att göra fel?
Att bli bedömd?
Gamla erfarenheter?
Ofta handlar det om att vi lämnar vår komfort zon.
Något blir hotat i vår trygghet.
Tankarna sätter fart och vips så tror vi på att det är sant och det spär på käbslan som ökar och upp i huvudet igen, mera tankar sen ännu mer rädsla för vi tror återigen på våra tankar så har vi skapat en panik situation där vi nästan skakar av rädsla.
Titta då ut igen över människorna... som sitter där, som du skulle prata inför.
Är rädslan i propotion?
Nej.
Den rädslan vi känner är i propotion om vi levde i Afrika och träffade ett lejon.
Att se detta gör dig fri.
Vi ÄR inte våra tankar.
Våra tankar är inget vi blir utsatta för.
Det är just bara tankar.
Sri Bhagavan säger att känn på känsla i den här situtionen.
Upplev den.
Se det... och du blir fri.
Namaste!


Kommentera här: