Ett sammanträffande ?

Igår vart jag tillftågad av en kille på mitt arbete om att bli hans sponsor.(I 12 stegs programmet)En stor uppgift. Ett stort ansvar.Om man gör det som man ska.Jag bad att få tänka på det tills idag.Jag tog mej en ordentlig funderare på kvällen.Kom fram till att just den biten kan jag inte uppfylla till 100% just nu.Jag har inte den tiden.Och jag vill inte göra det bara för att.100% el inget.Men tänkte att jag kan vara hans bollplank i allt annat utom stegarbetet i programmet.Jag berättade det för honom i morse.En stund efter det så berättar han att hans tjej och han separerade igår efter en dispyt.Samvetet kom krypande.... Jäklar... Vi pratade lite om det och han verkade på ett bättre och stabilare humör.På eftermiddagen står jag i en sax-lift 5 m upp.Då sitter kollegan nedanför och säger: Du jag tror jag skiter i allting. Jag kliver ut ikväll. ( återgår till aktivt beroende)Jag åker ner i liften Sätter mig mitt emot honom och ska precis öppna munnen.Då plingar det till i hans lur.Det är flickvännen.Som har kommit till sans och ber om förlåt och vill att dom ska ses ikväll.
Jag har delat min nya livssyn med honom.
Jag har berättat om mina "sammanträffanden", och att jag ser dem mer som tecken el små mirakel idag.
Efter att ha läst meddelandet tittar han upp på mig med ett litet flin i ansiktet och säger: Det här... det är ett sådant där tecken va?
Mm säger jag, det är exakt här och nu du måste välja.
Vilket sammanträffande va?
Livet är så underbart när vi uppmärksammar och ser dessa små mirakel i vardagen.
Fullt av dem. Ofta tar vi dem för givet eller tänker: Vilket flyt. Vilket sammanträffande, eller det är ödet.

Kommentera här: